'

Hej mitt namn är Patrik  och jag är en beroende. Innan jag kapitulerade och kom till Trappa upp, hade jag helt förlorat kontrollen över mitt användande och själva livet. Jag hade fortfarande drömmar och mål i livet, men dessa blev allt mer svårare att hålla fokus på. Mina värderingar och prioriteringar hade helt bytts ut mot drogerna. Under mitt brukande blev jag kall och isolerad, till och med mot min egen familj och mina närmaste vänner. Men jag går händelserna i förväg. Tänkte först berätta lite om mitt liv och vad som hänt under mina 26år. Under min uppväxt var jag en utstött kille, och ett lätt offer för mobbning. Redan under lågstadiet blev jag utsatt för psykisk och fysisk misshandel och jag hade inga vänner förutom en kille vid namn Adam. Under lektionerna ville jag inte arbeta, utan ville bara sitta och rita. Min fröken som hette Kerstin fattade tycke för mig, och jag vet inte varför men jag tror hon visste att jag inte hade det lätt under rasterna, och att mitt sätt att bearbeta detta var att rita. Hon ordnade också så att jag fick sitta med en annan fröken och läsa sagor i ett mysigt rum  fyllt med böcker och stora kuddar. Jag minns inte vad hon hette men jag tyckte att dessa stunderna var underbara. Det var bara jag, hon och flera hundra sagoböcker. I mellanstadiet blev jag även där mobbad dagligen. Jag blev även grovt misshandlad på skolgården i fjärde klass, allt detta pågick medan mina klasskompisar stod och kollade på utan att röra en min. Mobbningen fortsatte ända upp till åttonde klass. Det var då bägaren rann över. En kille från min klass försökte sätta sig på mig om man uttrycker sig så. Detta tänkte jag inte acceptera, all ilska jag samlat på mig under åren, gick ut över denna killen. Med ett par smällar slog jag ned honom utanför tekniklektionen för att visa att ingen skulle någonsin få sätta sig på mig igen. Men för att riktigt markera och lära honom en läxa, förnedrade jag honom även med att slita upp hans byxor såpass att hans underkläder blottades. Han blev så rädd att han började skrika efter sin mamma. Efteråt kände jag mig illa till mods men samtidigt stolt över att jag stått upp för mig själv. Jag var under året som gick tvungen att försvara mig varje dag för att inte gå under och bli trampad på. Jag hade under dessa år inte många vänner och dom jag hade var inte till stor hjälp när det gällde mobbningen, utan jag var tvungen att sköta detta på egen hand. Jag vet inte varför men jag berättade ingenting av det som pågick i skolan för min mamma, jag gick helt enkelt in i mig själv och förträngde dessa händelser. Min pappa var inte hemma så ofta vad jag minns så jag kunde inte prata med honom heller. Jag hade helt enkelt accepterat att detta var mitt liv, och eftersom jag levt med det så länge hade jag fått för mig att det var helt normalt. Min barndom vad jag minns var trots detta med skolan lycklig. Jag hittade på en hel del bus hemma, men hade en mamma och pappa som älskade mig och visade detta på många sätt. Fick väl en örfil och en och annan smäll på rumpan när jag hade gjort något dumt men detta var när jag tänker tillbaka inget elakt menat. Åren gick och jag började få problem i skolan, skolkade en del. Och efter ett tag så orkade min mor inte med mitt beteende gentemot henne, så jag får flytta hem till min pappa i ...... kommun och började ettan på gymnasiet. Under denna tid gick mitt liv åt ett helt annat håll. Jag hittade snabbt kompisar jag tyckte var coola, och gjorde allt för att bli accepterad av dessa. Jag blev klassens clown, och gjorde vad jag blev tillsagd för att inte hamna utanför. Det hände att jag till och med började mobba andra i klassen som var lite utanför för att bli en i gänget. Detta är ingenting jag är stolt över och ångrar än idag, jag borde ha vetat bättre tänker jag. I ettan på gymnasiet kom jag i kontakt med Hasch för första gången. Jag minns orden jag vill visa dig något. En kompis tog fram en påse med något brunt inuti. Han frågade om jag visste vad det var för något, och det gjorde jag ju pga att polisen hade informerat i skolan vad det var. Jag sa: ”Självklart vet jag vad det är” varpå han säger du behöver inte, men skulle du vilja prova. Med min nyfunna coolhet som jag fick för mig i fickan, var det inget tvivel om att jag skulle testa. Jag minns hela känslan som om det vore igår. Först kände jag ingenting. Jag fick svaret att det händer ibland att man inte gör det. I nästa sekund känner jag en våg i hela kroppen. Den rullade från fötterna och ända upp i huvudet. Helvete vilken känsla. Det var något jag aldrig upplevt innan och hade aldrig heller känt en sådan lycka som jag kände då. Även idag har jag inte upplevt något sådant. Hur som helst jag var fast. Jag hade hittat någonting som gjorde livet roligt och spännande. Detta pågick i något år tills jag flyttade hem till min mor igen. Det blev ett uppehåll från drogerna och jag kom i kontakt med gamla klasskompisar. Då hittade jag även andra medel som gjorde livet mer roligt. Alkoholen, jag hade druckit en hel del innan men denna tiden som kom att utspela sig var helt och hållet out of control. Det gick inte en dag utan att jag drack med mina kompisar. Det dröjde inte länge förrän jag fick en egen lägenhet och detta blev tillhållet för våra bravader. Jag hittade sätt att manipulera socialen till att betala ut pengar utan att jag behövde göra en större ansträngning, det mesta av dessa gick till sprit och öl. När jag inte hade pengar hittade jag snabbt sätt att skaffa fram kontanter genom att stjäla och bryta i bilar. Efter något år med regelbundna fester och daglig alkohol konsumtion gick jag in i väggen, jag började röka Hasch igen och kom då även i kontakt med en annan drog. Amfetamin. Denna drog kom att bli min huvuddrog tillsammans med Haschet. Jag minns första linan jag tog även denna som om det vore igår. Innan jag tog den hade jag haft principer om att aldrig röra kemiska substanser. Men just då kom tanken fuck it, pröva allt minst en gång. Jag drog den och hela min kropp reagerade med välbehag. Jag fick helt plötsligt inspiration att göra saker jag inte orkat göra innan, t ex  sitta och spela i flera timmar i streck. Även rita var någonting jag nu hade lust att göra. Jag visste plötsligt precis vad jag skulle säga och vågade även ta kontakt med andra människor utanför min vänskapskrets. Jag såg detta som något slags uppvaknande. Detta höll på ett bra tag, tills en kompis vid namn Ted, som då hade flyttat upp till Göteborg och börjat som försäljare, sa till mig att jag fick flytta med honom upp. Detta var när jag tänker tillbaka en av många räddningar denna kille har gjort mot mig. Jag sa upp min lägenhet, och tre månader senare flyttade jag upp till Göteborg. Efter ett tag började även jag på samma företag som honom och fick jobb som telefonförsäljare. Jag fick en inblick i en annan värld och nya möjligheter till att ordna upp mitt liv. Jag stannade på detta jobb i ungefär två månader, och även om jag inte sålde så mycket så trivdes jag att gå runt i min kostym och se allmänt dyr ut. Efter två månader fick jag sparken från detta jobb, pga att mina säljegenskaper inte nådde upp till förväntningarna. Chefen gillade dock mig och skrev på pappret att jag sade up mig på egen begäran för framtida jobbmöjligheter. En tid gick och jag blev allt mer förslappad och lat. Ted låg på mig att gå till arbetsförmedlingen och försöka hitta en annan sysselsättning. Men hade hamnat i en svacka som jag hade svårt att ta mig ur. Ett tag gick och det blev allt mer ohållbart för mig att stanna i Göteborg. Jag fick då möjligheten att flytta ner till min kusin i ...... Hon bodde där med sina två barn och jag fick en ny chans i en ny kommun. Efter ett tag började jag jobba som vaktmästare inom kommunen. Detta var dock en satsning som socialen i ....... hade gjort och efter tre månader var min praktik över. Återigen hade jag ingen sysselsättning och blev allt mer nedstämd. Min vardag bestod av att lämna och hämta barnen på dagis, samt gå ut med hunden när min kusin var och jobbade. Jag gillade dock detta och såg det som någon slags träning för om jag själv skulle få barn i framtiden. Men dom sena kvällarna och tidiga mornarna blev tillslut för mycket, och jag började få kraftig huvudvärk. Jag frågade då min kusin om hon hade något bra mot detta. Jag kom då i kontakt med något som passade mig som handen i handsken. Tradolan. Ett slags morfinliknande piller. All smärta försvann och jag märkte snabbt att om jag låg vaken på detta piller hade det tjackliknande tendenser. Jag kan endast beskriva denna känsla som stort välbehag och mitt självförtroende ökade. Jag hade återigen hittat någonting som gjorde allt runtomkring mig lättare att hantera och utstå. Jag började ta denna drog dagligen och upptäckte snart att jag kunde hålla effekten av pillret uppe genom att äta Alvedon. På så sätt behövde jag inte ta lika stor mängd av preparatet, då Paracetamol som Alvedonet innehåller kickade igång Tradolanet igen. Jag började äta två Tradolan och höll sedan detta igång under hela dagen med att äta Alvedon. Jag blev utåtriktad kunde samtala på vad jag tyckte en jämn nivå som alla runt mig. Samtidigt som jag hade orken att utföra mina sysslor. Efter en tids boende började jag få ont om pengar och socialen blev allt svårare att manipulera. Detta ledde till att jag snart inte kunde betala min kusin. Vi bråkade nästan dagligen om detta och jag orkade snart inte med detta mer, och flyttade hem till min mor igen. Efter en tids letande fick jag en egen lägenhet i ...., och detta blev startskottet för en period i livet som senare ledde till min kapitulation och Trappa upp. Redan första dagen i lägenheten hade jag bett en kompis fixa lite röka för att inviga lägenheten. Denna bit Hasch blev början på ett långvarit brukande av både det ena och det andra. Vi rökte nästan dagligen och drack alkohol i samma veva. Det dröjde inte länge förrän Amfetaminet kom in i bilden igen och alla tre drogerna började brukas samtidigt. Kompisar flyttade in i min lilla etta och det hela var en enda stor fest i mina ögon. Haschet, Alkoholen samt Amfetaminet började långsamt att ta ett järngrepp om mitt liv. Jag började förlora kontrollen. Hela tillvaron var fylld av droger, fester, bråk och bryt. Sakta men säkert började jag tappa tron på samhället och tycktes få en uppfattning om att det var samhällets fel att jag hamnat där jag hamnat. Återigen gick mitt liv ut på att varje dag fixa droger, och började ta det som fanns. Även andra droger som Extacy, GHB och en rad benzopreparat. Jag förlorade min lägenhet efter ungefär ett halvårs boende. Jag var tvungen att flytta in hos min mor igen, men cyklade eller gick till mina kompisar dagligen för att bruka. En tid går och jag har nu hamnat i en svart period där jag inte såg mening med någonting i livet och hade helt accepterat att detta var det jag kommer att göra tills jag dör. Hade under denna tiden en rad självmordstankar och all glädje hade runnit ur mig. Detta var ingenting jag visade utåt, men visste någonstans att mina nära hade börjat misstänka att jag inte mådde bra sedan länge tillbaka. Jag började ta avstånd från familjen och vänner utanför den innersta kretsen. Jag kände som jag beskrev det för mina kompisar, att jag gick runt i en låda. Och omvärlden började skrämma mig. Jag vågade knappt gå in i en affär för rädslan om att de skulle märka att jag var påverkad. Det fanns i mina ögon ingen värld för mig utanför den innersta kretsen. Det jag nu tänker berätta är det som tillslut fick mig att få ett annat tankesätt och en ny syn på livet. Hela mitt föregående liv hade lett fram till denna händelse och som sedan ledde mig till kapitulation och Trappa upp. Den 2:e September 2010, tog jag en överdos. Jag hade börjat dagen som alla andra med att dricka alkohol. När jag tillslut kände att började bli för berusad tog jag mig en lina för att kvickna till. Jag kom snabbt upp på benen igen och festen fortsatte som vanligt. Efter ett par timmars festande började jag få behovet av att landa, som man säger i drogvärlden. Jag fick då en Xanol tabblett av en kompis, ett slags Rohypnollikannde prepparat. Efter att jag svalt detta minns jag ingenting. Utan har fått detta återberättat för mig av läkare och vänner. Jag hade kvällen fortsatt som vanligt, men hade blivit mer och mer frånvarande. Började bli tyken och aggressiv. Jag hade närmare natten fått för mig att jag skulle gå hem till .... och bett min kompis att dra åt helvete. Jag gick ut i trapphuset och började gå ner för trappen. Det jag nu tänker berätta är ur mitt egna minne som jag fått gräva djupt i mitt undermedvetna för att minnas. Jag hann precis komma ner till den sista trappan då jag kollapsar med huvudet först. Efter det är det bara svart. Jag ligger där i en timma ungefär innan en bekant till min kompis hittar mig liggandes nedanför trappan. Han springer upp och min kompis och den andra bär upp mig i lägenheten igen. Därefter ringer dom ambulansen för att min andning börjar att avta. När ambulanspersonalen kommit till plats går det snabbt nedåt för mig. Jag slutar under några tillfällen att andas och hjärtat börjar slå allt mer oregelbundet tills det vid ett tillfälle slutar helt. Dom bär snabbt ner mig för trapporna igen och börjar med hjärt och lungräddning. Jag vaknar då till av att dom håller på och jag får då syn på att en stor grupp folk hade samlats runt mig och personalen för att se vad som hänt. Deras ansikten är dock suddiga och jag ser inte vilka som står där. En av ambulanspersonalen en kvinna säger till mig att jag måste åka med, jag själv utbrister att jag ska hem. Dom får då på något sätt tag i min mor via min mobil, som säger till mig att lyssna på dom och åka med, och att hon redan är på väg till akutmottagningen. Jag går då med på att åka med, och efter att dom skjutit in mig i ambulansen blir allt svart igen. När jag sedan vaknar upp, möts min blick av min pappa min syster och min mamma. Jag får därefter prata med läkaren som förklarar för mig att det var jävligt nära att jag inte skulle sitta här idag. Efter detta åker jag, min syster och min mamma hem till systerns lägenhet. Jag fattar då ett beslut tillsammans med min familj att jag ska flytta hem till min faster i ...... kommun. Hon bor helt isolerad i skogen långt från några busstationer och droger. Jag bor där under några veckor men får snabbt kontakt med min andra kusin och beslutar mig för att flytta hem till han och hans flickvän. Jag gör detta och får snabbt kontakt med socialen i ...... Jag börjar också gå regelbundet till något dom kallar för villan. Ett ställe man går till för att öva på cv och söka jobb. Efter två veckor där får jag ett samtal där dom frågar om jag vill komma på en intervju i Göteborg. Jag tackar ja, och åker dit följande vecka. Jobbet är via ett bemanningsföretag som heter ...... Jag får svaret ganska direkt om att dom gillar mig och att jag kan börja veckan därpå. Sagt och gjort jag börjar som inhyrd på Nelly.com och växlar mellan dom och CDON.com. jag jobbar för dessa under en tre månaders period, tills jag får ett samtal om att det är jobbrist och att dom inte kan ha kvar mig. Lika snabbt som jag kommit in i jobbvärlden igen så var jag ute ur den. Jag hade också under perioden jag jobbat flyttat tillbaka till .... kommun för att slippa krångel med bussar från .....till ..., och jag hade fått flyttat in hos min styvpappa. Och återigen gick jag ner mig i en grov svacka. Jag blev nedstämd och började med drogerna igen. Som ni märker är det mycket upprepningar och mitt sätt att skriva ut mina minnen kanske inte flyter ut på ett sätt som är lätt att förstå men dessa saker är svåra att förklara. Det är också mycket givetvis som jag utelämnar men dessa är alldeles för mycket för att hamna på papper. Efter ytterligare en drogperiod hade mina kompisar tröttnat på sina levnadsförhållanden och beslutat sig för att sluta. Jag hade då två val att fundera över. Fortsätta att bruka i ensamhet eller följa mina vänners spår. Jag valde det sistnämnda. Hörde talas om Trappa upp via en av mina bästa vänner Joakim, han hade hoppat på den vägen och jag märkte hur han förvandlades och började trivas med tillvaron igen. Det dröjde inte länge förrän en annan av mina bästa vänner också såg potentialen av Trappa upp han heter Andreas och även han har gjort en helomvändning i livet och mår mycket bättre. Valet att börja där blev då ett självklart val. Även jag såg en utväg från misären, och jag tog ett beslut. Detta är det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv och jag har genom detta beslutet återfått min gnista i livet, samt fått behålla kontakten med mina vänner. Min familj har sett hur jag gått från nedbruten till lycklig, från apatisk till ödmjuk och jag börjar sakta men säkert att återfå allt som jag saknat under tiden som jag brukade drogerna. Som bonus har jag också fått en tro på en kraft starkare än mig själv och detta är någonting jag sökt hela mitt liv. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att säga att jag är evigt gentemot Bittan, Farsin, Pamela och alla jag har kommit i kontakt med via Trappa upp. Ni är alla guld värda i mina ögon och jag är stolt över att kunna kalla er mina vänner. Utan er hade jag inte suttit här idag, det är jag helt säker på. Ni är mina hjältar och jag är skyldig er mitt liv. Älskar er alla. Jag stannar där som vi säger på Trappa upp och lyssnar vidare.

Patrik, en av de tre musketörerna.